Lyssna

Välkommen till utställningen Beröringspunkter, där sinnena söker form. Det är en taktil och sensorisk grupputställning som pågår 27 augusti - 27 september i år på galleriet Parallel Collective Gallery. Den bjuder in till att minnas, lyssna och söka med huden snarare än med synen. Utställningen är skapad med stöd av Region Stockholm och i samarbete med Synskadades Riksförbund Stockholm-Gotland och Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening. Medverkande konstnärer är Helena Linder, Kajsa Frisk, Daniele Di Girolamo, Platon Marko och Ryan Packard. Och curatorer för utställningen är Kays Ismail och Kajsa Frisk. Vid varje verk kan du lyssna på verktexten, kort information om konstnären, syntolkning av verket och en kort instruktion om hur du kan interagera med det. Det finns även en kort syntolkning av galleriets utsida, de två rummen där verken hänger och trappan mellan rummen. Syntolkningsmanuset är skrivet av Mikael Holmkvist från MH:s Syntolkning och uppläsare är Martin Forsström.

Galleriets fasad vetter mot Svartensgatan och till höger finns en hög, svart stenpelare med gatunumret tio skrivet i vitt. På insidan av den svarta stenpelaren står det i vitt: ”Snälla rör konsten” och ”Please touch the art”. Innanför stenpelaren på förstubron finns en indragen entré i form av en svart trädörr som leder rakt in i galleriet. Till vänster om dörren skjuter en glasad del ut till trottoaren och innanför den reser sig en grön växt i en kruka. Längst ner till höger på fönstret står det ”Parallel Collective Gallery”. Och i ansiktshöjd till vänster står det ”Beröringspunkter” och ordet ”Punkt” i punktskrift i fluffig, svart vinyl. Ute på gatan står en lång träbänk med ryggstöd och den är vänd mot galleriet. På båda kortsidorna av bänken står varsin trälåda med blommor i. Galleriet ligger på markplan, som en del av ett gulbeige hus med totalt fem våningar.

Inne i galleriet finns fem av utställningens totalt sex olika verk i ett och samma rum. Det sjätte hänger en våning ner, men mer om det senare. När du kliver in genom dörren har rummets högra del en cirka fem meter lång vägg där tre av verken hänger. Och längst ner i hörnet, bakom väggen, ligger trappan ner till nästa rum. Till vänster om entrén finns en glasad del med en fönsteralkov med utsikt mot Svartensgatan. Alkoven täcks av ett podium där en svart metallskiva ligger. Mitt på podiet står den tidigare nämnda krukväxten. På den här vänstra sidan sträcker sig också en cirka åtta meter lång vägg där ytterligare två verk hänger. Mellan de två sitter en affisch om utställningen i punktskrift. Rummets bredd är cirka fyra meter, golvet är mörkgrått och väggarna går i en ljusare grå ton. Takhöjden är ungefär tre och en halv meter och innertaket är vitt och där hänger totalt tio spotlights som är riktade mot de olika verken. Dörren du kom in genom fungerar också som nödutgång. Toalett finns i källaren, säg till personalen om du behöver låna den.

Det första verket är placerat direkt till höger om entrén, det heter Klumpen i magen och är skapat av Kajsa Frisk.

Ungefär en och en halv meter upp på väggen sitter ett vitt kuvert som är förseglat med rött sigillack. En bit ut på golvet, framför brevet, står en ljusgrå piedestal som är 60 cm hög. Högst upp på den vilar en oformlig sten som med sigillack har färgats helt röd. Den blanka ytan gör att stenen glänser och på den löper även ett par utbuktningar och i ena änden sticker två delar ut åt varsitt håll, som två små horn.

Instruktioner: Du får gärna försiktigt röra vid både brevet och den röda klumpen. Det går också bra att lyfta den från piedestalen.

Nästa verk hänger lite drygt en meter till vänster om Klumpen i magen. Det här verket är en del av en serie skulpturer: Scirocco Barocco. Just den här heter Cucchiaio, vilket betyder ”sked” på italienska. Verkets skapare heter Daniele Di Girolamo.

På den ljusgråa väggen, cirka en och en halv meter upp, sitter en matsked i gyllengul mässing som skaftet har böjts på. Det skålformade skedhuvudet sticker ut som en hängare och på det hänger ett verk av polyeten som sträcker sig ungefär 40 cm nedåt. Det kan närmast liknas vid ett stort, hudrosa tuggummi som någon har spottat ut och dragit isär på längden. Draperingarna är snirkliga och formen påminner om konturerna av ett stort mänskligt öra med ett hål i mitten.

Instruktioner: Undersök gärna skulpturen varsamt med fingertopparna.

Precis till vänster om Cucchiaio hänger det sista verket på den här väggen. Det är placerat i ett hörn och uppdelat i två delar med en del på vardera vägg. Under dem står en cirka 75 cm hög och 100 cm lång kloss. Verket heter A measure of distance (I) och även det är skapat av Daniele Di Girolamo.

Någon decimeter lägre än de två tidigare verken sitter den första delen av den här skapelsen. Den består av två metallarmar som skjuter ut runt 20 cm från väggen och vid den vänstra sitter en liten elmotor med tillhörande elsladd. Längst ut, mellan armarna, sitter en 100 cm lång metallstång. På mitten av den finns en cirka 70 cm lång plastcylinder med en omkrets på cirka 20 cm som i ändarna har smälts och tvinnats fast på stången. På botten av cylindern ligger ett lager med havssand. Ungefär 15 cm högre upp på den andra väggen sitter en likadan skapelse.

Instruktioner: Här får du lyssna på verket.

Nu fortsätter utställningen med verken som hänger på den längre väggen, mittemot de tre tidigare. Det första heter Nosetalgia och är gjort av Platon Marko.

Även den här skapelsen sitter cirka en och en halv meter upp på väggen. Den utgörs av fem naturtrogna, vita näsor som sitter uppradade med 35 centimeters mellanrum. Varje näsa sitter på en 10x10 cm stor platta i plast som ger ifrån sig ett svagt vitt sken. Bakom plattan sitter ett grönt kretskort med tillhörande elsladd, som är kopplad till en dosa längre ner på väggen.

Instruktioner: Stryk försiktigt med tummen och pekfingret på varsin sida av näsryggen eller kläm lätt längst ner på näsan, då kommer en svag, vit rök ur näsborrarna. Testa gärna detta med alla fem näsorna, för de sprutar ut olika dofter. När plattan som näsan sitter på ger ifrån sig ett blått sken betyder det att doftmolekylerna är aktiverade och du kan stryka eller klämma igen.

Till vänster om Nosetalgia hänger en affisch med punktskrift om utställningen.

Det här är det femte och sista verket i det här rummet. Verket heter On the Intimacies of Pressure och är delvis placerat i fönsteralkoven vid entrén. Verket har tagits fram efter ett samarbete mellan Ryan Packard och Helena Linder och är utspritt på två olika ställen i rummet.

I fönsteralkoven står det cirka 50 cm höga podiet med en rektangulär metallplatta på, där en lång- och kortsida ramas in av fyrkantiga rännor fyllda med sand. Mitt på podiet står en kruka med en stor växt, en monstera, och den har två kraftiga grenar som spretar åt olika håll och flera gröna blad. Framför bladen hänger två smala högtalare i varsin elsladd och något som påminner om fiskelinor. Högtalarna är gröna och runda med en diameter på 10 cm och liknar kretskort. Bakom bladen hänger en nästan tre gånger så stor cirkelformad, genomskinlig plastskiva, även den i väldigt tunna linor.

På väggen till höger om växten, i höjd med podiet, hänger en genomskinlig plastslang med ett vitt munstycke i änden. Slangen fortsätter hela vägen upp till taket och därifrån ringlar den sig vidare över affischen med punktskrift och Nosetalgia, d v s längs med hela den långa väggen. I den bortre änden av slangen sitter en liten mässingsfärgad bjällra och ett svart munstycke med tillhörande smal, svart elsladd, som med bara några centimeters avstånd är riktat rakt mot en helvit väggfläkt.

Instruktioner: Ställ dig framför växten och rör vid det största bladet för att förflytta ljudet. Du kan också greppa slangen bredvid växten och sätta tummen för munstycket, då känner du trycket samtidigt som ljudet förändras. Dessutom kan du röra dig framåt längs den långa väggen mot fläkten tills du hittar ljudet.

Utställningens sista verk hänger i källaren, där finns även toaletten. Här följer en kort syntolkning av trappan dit:

Trappan består av 13 smala steg och svänger på vägen ner till höger. Det finns ledstång på vänster sida hela vägen, förutom cirka en halvmeter vid svängen. Rakt fram i trappan, uppe på väggen, sträcker sig en nästan två meter stor, fluffig rosett av genomskinlig, immig bubbelplast. Mitt på rosetten sitter en hårt lindad knut. Ett av rosettens band ringlar sig uppför trappans vänstra sida, strax ovanför ledstången. Det andra bandet slingrar sig längs taket och leder ner mot källaren. På vägen ner får du gärna känna på bubbelplasten. Direkt när du kommer ner för trappan går du ungefär tre meter åt vänster för att komma fram till verket. Rummet är ungefär 4x8 meter och skärmas av av svarta gardiner på tre av fyra sidor. Den fjärde sidan, som är en av långsidorna, har ingen gardin utan nästan hela den väggen täcks av konstverket. I det här rummet är det lågt i tak och om du är längre än 185 cm behöver du huka dig lätt.

Den här installationen är också baserad på ljud och heter SweetBitter. På nytt heter skaparna Ryan Packard och Helena Linder.

Precis som många av utställningens andra verk hänger detta ungefär en och en halv meter upp på en ljusgrå vägg. Det består av sex A4-stora genomskinliga plastskärmar som hänger i tunna trådar på rad med knappt en meters mellanrum. Genom ett hål i var och en av dessa skärmar sitter en svart högtalare. Den omsluts av ett tunt, konvext och genomskinligt plastmembran, där utdrag ur den grekiska poeten Sapfos dikter finns präglade i punktskrift. Längst ner på golvet framför hela verket löper en list och bakom den döljs elsladdarna som har kopplats in under högtalarna. Upp bakom listen kommer ett starkt sken som lyser upp hela verket underifrån. Strax över varje högtalare sitter det dessutom en lampa med böjbar arm riktad på högtalarmembranet. I övrigt är rummet dunkelt.

Instruktioner: Förutom att lyssna kan du här stryka handen över plastmembranen för att känna vibrationerna och punktskriften.

Tack för att du har lyssnat på syntolkningen av Beröringspunkter på Parallel Collective Gallery! Uppläsning av Martin Forsström. Syntolkningsmanuset är skrivet av Mikael Holmkvist från MH:s Syntolkning.