Trådar, vävstolar och kod: ett år av elektrisk konst

I mars 2025 flyttade ett elektromagnetiskt fält in i galleriet. rör.el.ser, presenterad tillsammans med kollektivet re|thread, iscensatte en dialog mellan två verk: Being a Dove av Maria Euler och Hommage à Molnár av Roni Kaufman. Dansande magneter, färgstarka generativa tryck, 500 meter eltråd i 90 slingor, 14 bilder skapade ur 544 rader kod.

Being a Dove driver 12 volt och 1 till 3 ampere genom kopparspolen, vid 1 till 10 hertz. Vissa djur, som duvan, kan se elektromagnetiska fält och orientera sig efter dem; det kan inte människan. Skulpturen inbjuder besökaren att ställa sig nära och ändå försöka känna det rörliga fältet. Hommage à Molnár arbetar i andra änden av rummet och av hjärnan: ett generativt projekt i den algoritmiska konstpionjären Vera Molnárs anda, skrivet i JavaScript, där slumpade parametrar som färgpaletten gör att koden ger en ny bild vid varje körning. Under utställningen hölls också en livekonsert med Erik Natanael Gustafsson.

Dialogen fortsatte i augusti 2025 med re:creation, med undertiteln Quantum forgeries and AI parodies, av Roni Kaufman och Maria Kling: gamla mästare konfronterade med kvantteleportation och maskininlärning, original som möter sina kopior och förfalskningar. Finissagen i september blev, som vi själva medgav, en aning berusad.

I mars 2026 återkom Kaufman med Punchcards, som knyter vävstolens binära logik till generativ kod genom att för hand brodera algoritmiska mönster i taktil, färgstark form. Tre veckor senare slöt Euler och re|thread cirkeln med Electrostatus: elektrostatiska experiment, transformatorer och elektromagnetiska fält omtolkade som konst, fysikaliska fenomen och kognitiva illusioner som undersöker hur människan samspelar med den fysiska världen, med varandra och med sin egen hjärna. Det fanns till och med en klädkod. Come in your finest synthetics or wools, skrev vi, and be prepared to be shocking.